Svartrot

Svartrot (Scorzonera hispanica) är en flerårig rotgrönsak i familjen korgblommiga växter, odlad för sina långa, svartbruna rötter med vitt, mjällt och delikat kött. Den är ursprungligen från södra Europa och trivs i djord, lös och stenfattig jord. Svartroten tål frost i marken och behöver en lång säsong men är i övrigt lättsköt.

Odling

Så direkt på friland så snart tjälen gått ur jorden och marken torkat upp — när jordtemperaturen nått ungefär 5 °C. Så 2 cm djupt i rader med 40–50 cm radavstånd. Tunna ut till 10–15 cm plantavstånd i raden. Välj en djupgrävd, sandig eller välbearbetad bädd fri från stenar för att undvika greniga rötter. Sen höstsådd kan också lyckas och ge ett extra tidigt försprång nästa år. Förkultivering inomhus behövs inte.

Skötsel

Vattna jämnt under torra perioder för att förhindra att rötterna spricker eller blir träiga, men undvik stillastående vatten. Svartroten klarar sig med lite näring på normal jord — övergödning med kväve ger bladmassa på bekostnad av rötterna. Håll bädden ogräsfri, framför allt tidigt i säsongen. Marktäckning bevarar fukt och håller jorden lös.

Skörd

Rötterna är klara från cirka 115 dagar efter sådd. Gräv upp så sent som möjligt — rötter som får stå i marken tills de första frosterna ger bättre smak. Använd en grep och arbeta försiktigt längs roten för att undvika att bryta av den. Rötter som lämnas i marken över vintern kan skördas allt eftersom marken inte är tjälad, eller tas upp och lagras inför kraftig frost. Oskördade plantor blommar under sitt andra år.

I köket

Svartroten har en mild, lätt söt smak som påminner om ostron eller kronärtskocka. Skrubba och skala precis före tillagning — skalad rot mörknar snabbt, lägg därför i syrligt vatten direkt. Koka, ångkoka, ugnsstek eller sautera; använd i soppor, gratänger eller som tillbehör. Unga blad och blommor är också ätbara råa i sallad.

Förvaring

Uppgrävda rötter håller bäst i ett svalt, mörkt utrymme packade i lätt fuktig sand vid 0–4 °C i upp till flera månader. Alternativt kan rötterna lämnas i marken och skördas allt eftersom temperaturen håller sig över hård tjälnivå. Förvara inte i rumstemperatur — rötterna torkar ut och blir snabbt träiga.