Käringtand

Käringtand (Lotus corniculatus) är en lågväxande flerårig ärtväxt med klaregula blommor och karaktäristiska fröbaljor som liknar en fågelfot. Den fixerar kväve från luften via rotknölar och förbättrar därmed markens bördighet. Tålig mot torka och kyla, trivs den bäst på öppna, soliga platser med väldrainerad jord. Den används ofta som gröngödsel, ängsväxt och pollinatörsvänlig marktäckare.

Odling

Så fröna direkt på friland när jordtemperaturen nått 8 °C. Skarifiering eller blötläggning av fröna natten innan förbättrar groningen avsevärt. Så på 0,5 cm djup och tryck till jorden lätt. Håll 20 cm avstånd vid marktäckning eller ängssådd. Förkultur inomhus behövs inte — direktsådd i ett ogräsfritt såbädd ger bäst etablering.

Skötsel

Vattna lätt efter sådd tills plantorna är etablerade; väl rotad klarar käringtand torka utan extra bevattning. Gödsling behövs inte eftersom växten fixerar eget kväve. Klipp eller slå av beståndet efter huvudblomningen för att stimulera ny grön tillväxt. Undvik vattensjuk jord, som kan orsaka rotröta.

Skörd

Som gröngödsel: mylla ned hela plantan innan fröna mognar, när beståndet är tätt och i full blom. För fröinsamling: plocka baljorna när de brunnat och börjar vrida sig utan att de ännu slungat ut fröna. För äng och viltbiotop: låt hela blomnings- och frösättningscykeln fullbordas innan slåttern.

I köket

Käringtand är ingen köksväxt — den innehåller låga halter cyanogena glykosider och rekommenderas inte för mänsklig konsumtion. Dess värde ligger som jordförbättrare, nektarkälla för pollinatörer och som del av ängs- och vildblomsblandningar.

Förvaring

Förvaras fröna svalt, torrt och mörkt i pappersbrev eller tätt förslutna glasburkar. Groningskraften bibehålls i 2–3 år under goda lagringsförhållanden. Gröngödselbiomassan bör myllas ned i jorden direkt efter avslåtter.